Sāvatthiyaṃ kireko manusso uttarāpathaṃ gacchāmīti addhānamaggapaṭipanno gimhānamāse majjhaṇhe bahalātapena kilanto hutvā rukkhacchāyaṃ pavisitvā tambulaṃ khādanto phalake nisīdi. Atha uttarāpathenāgacchānto eko tatheva ātapena kilanto āgantvā purimassa santike nisīditvā bho pānīyaṃ atthīti pucchi. Itaro pānīyaṃ natthīti āha. Athassa so mayhampi bho tambulaṃ dehi pipāsitomhiti vatvāpi na labhi. Catukahāpaṇena ekaṃ tambulapaṇṇaṃ kiṇitvā laddho tattheva nisīditvā khāditvā pipāsaṃ vinodetvā tena upakārena tassa sinehaṃ katvā attano gamanaṭṭhāna magamāsi, athā parabhāge so paṭṭanaṃ gantvā nāvāya vaṇijjatthāya gacchanto samuddamajjhaṃ pāpuṇi. Tato sattame divase nāvā bhijji. Manussā macchakacchapānaṃ bhakkhā jātā. So eva puriso arogo hutvā ekaṃ phalakakhaṇḍaṃ ure katvā samuddaṃ tarati. Athe taropi tatheva nāvāya bhinnāya seso hutvā samuddaṃ taranto purimena samāgami. Atha te sattadivasaṃ samudde tarantā aññamaññaṃ sañjāniṃsu. Tesu kahāpaṇe datvā tambulaṃ gahito ekaṃ phalakakhaṇḍaṃ ure katvā tarati. Itarassetaṃ natthi. Atha so kahāpaṇe gahetvā dinnatambulamattasso pakāraṃ saritvā attano phalakakhaṇḍaṃ tassa adāsi. So tasmiṃ sayitvā taranto taṃ pahāya agamāsi, aparo anādhārakena taranto ossaṭṭhaviriyo udake osīditumārati. Tasmiṃ khaṇe samudde adhivatthā maṇimekhalā nāma devadhītā osīdantaṃ taṃ disvā sappurisoti tassa guṇānussarantī vegenā gantvā taṃ attano ānubhāvena samuddatīraṃ pāpesi. Itaraṃpi sā etasseva guṇānubhāvena tīraṃ pāpesi. Atha phalakenotiṇṇapuriso taṃ disvā vimhito kathaṃ purato ahosi sammāti pucchi. So na jānāmi. Apica kho sukheneva tīraṃ pattosmīti āha. Atha devadhītā dissamānakasarīreneva attanā ānītabhāvaṃ ārocentī āha.
Yo mātaraṃ pitaraṃvā, dhammena idha posati;
Rakkhanti taṃ sadā devā, samudde vā thalepi vā.
Yo ce buddhañca dhammañca, saṃghañca saraṇaṃ gato;
Rakkhanti taṃ sadā devā, samudde vā thalepi vā.
Pañcavidhaṃ aṭṭhavidhaṃ, pātimokkhañca saṃvaraṃ;
Pāleti yo taṃ pālenti, devā sabbattha sabbadā.
Kāyena vācā manasā, sucarittaṃ caratī dha yo;
Pālenti taṃ sadā devā, samudde vā thalepi vā.
Yo sappurisadhammesu, ṭhito dha katavediko;
Pālenti taṃ sadā devā, samudde vā thalepi vā.
Tato so āha.
Neva dānaṃ adāsāhaṃ, na sīlaṃ paripālayiṃ;
Kena me puññakammena, mamaṃ rakkhanti devatā;
Pucchāmi saṃsayaṃ tuyhaṃ, taṃ me akkhāhi devateti.
Devatā āha.
Agādhā pārage bhīme, sāgare duritā kare;
Bhinnanāvo taranto tvaṃ, hadaye katvā kaliṅgaraṃ.
Ṭhatvā sappurise dhamme, attāna manavekkhiya;
Khaṇasanthavassa purisassa, adāsi phalakaṃ sakaṃ.
Taṃ tuyhaṃ mittadhammañca, dānañca phalakassa te;
Patiṭṭhāsi samuddasmiṃ, evaṃ jānāhi mārisāti.
Evañca vatvā sā te dibbāhārena santappetvā dibbavatthālaṅkārehi alaṅkaritvā attano ānubhāvena sāvatthinagareyeva te patiṭṭhāpesi. Tato paṭṭhāya tameva ārammaṇaṃ katvā te dānaṃ dadantā sīlaṃ rakkhantā uposathakammaṃ karontā āyupariyosāne saggaparāyaṇā ahesuṃ.
Evaṃ parittakusalenapi sāgarasmiṃ,
Sattā labhanti saraṇaṃ khalu devatāhi;
Tumhepi sappurisataṃ na vināsayantā,
Mā bho pamajjatha sadā kusalappayogeti.
Phalakakhaṇḍadinnassa vatthuṃ chaṭṭhamaṃ.